: Istället för dickpics

Dickpics_omslag

Av: Tilda Bergsten
Omfång: 74 sidor, svart/vit med färgomslag
Format: 21 x 21cm
Pris: 200kr
Kontakt: [email protected]m
Instagram: @istalletforstatusuppdateringar

Den indignerade baksidestexten slår an tonen för bokens huvudsakliga innehåll väl. Istället för dickpics är något av en frustrerad och onekligen välförtjänt bitch slap mot den ingrodda sexismen och respektlösheten hos alltför många män. Den är det genom sina många, i regel vassa satirteckningar och serier, som är vältecknade och till råga på allt väl layoutade i en synnerligen tjusig trycksak.Dickpics_utdrag

Samtidigt vill Bergsten dock genom boken även åstadkomma en betydligt mer seriös och nyanserad diskussion kring mansnormer. För detta ändamål har hon skriftligt intervjuat ett antal män, vars svar återges anonymt i boken i form av längre texter med illustrationer till. Dessa utgör ca en tredjedel av bokens drygt sjuttio sidor. Ett intressant och genomarbetat inslag, som bjuder på flera värdefulla reflektioner och som kan tänkas sätta igång tankar hos fler än de “redan frälsta”. Dock gör kombinationen av dessa två skarpt kontrastfyllda inslag – det satiriska och det seriösa – att boken tyvärr tappar fotfästet något.

Det sänder tveksamma signaler att först på en rad sidor låta män komma till tals och reflektera öppenhjärtligt (om än anonymt) kring manlighetens olika utmaningar, för att på nästa uppslag utdela satiriska pungsparkar mot samma grupp. En ytterst bred grupp förvisso, som borde rent allmänt kunna tåla lite av varje. Problemet är bara att det är varken det nyanserade normpratet eller Dickpics_utdrag2den välvilliga inbjudan till detsamma som i slutändan dröjer sig kvar. Snarare är det känslan av att flertalet män ändå i sista hand är hopplösa, egoistiska, #metoo-hatande, dickpick-skickande stollar. Och det må vara en del av sanningen, tyvärr, så som världen ser ut – men dessvärre bidrar den framtoningen knappast till ett effektivare nedmonterande av patriarkatet. Vill (en icke-)man verkligen främja intersektionella samtal, torde det då vara bättre att smälla till med den stridlystna satiren i ett annat sammanhang. Det råder ingen tvekan om att respektive delarna behövs, eller om att Bergsten är duktig på att förmedla bägge. Kampen/samtalet fortsätter, hoppas jag.

Henri Gylander

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>